Operationsberättelse...

Hej alla glada vänner. Nu har det gått ett bra tag sen jag opererade mig för gastric bypass. Den 16 februari var det dags.

Den 15 februari gick jag upp ganska tidigt för att få i mig en nutrilett färdigdryck och kontrollera det sista med packningen. Min man som hade tagit ledigt skjutsade mig till tåget i Mjölby som avgick 9.43. När jag kom på tåget fick jag se att jag hade en baklängesplats men killen som satt mitt emot (framlänges) sa att jag kunde sätta mig bredvid han och kom den personen som skulle ha den platsen kunde han byta. Det var väldigt gulligt gjort..en stor eloge till han. Väl framme lite senare än beräknat då tåget var försenat redan i Mjölby, letade jag mig ner till centralringen tror jag det hette. Där stod Eva en våning upp och ropade på mig :) Jag tog rulltrappa upp och sen var det stoor kram då vi träffades för första gången. Det kändes mycket bra att träffa henne. Vi hade ju inte träffats IRL tidigare.

Vi letade oss vidare till taxin som skulle ta oss vidare till Ersta hotell. Han stannade inne på gården precis vid hotellet. Mycket trevlig taxichaufför. Väl inne på hotellet checkade vi in på våra rum, de var inredda i gammal stil, det var fint rum.

Vidare begav vi oss till sjukhuset för att ta prover och prata med narkosläkare och dietist. Alla besöken gick bra och jag vägde in mig på 153 kilo dagen före operationen. Då hade jag gått ner 9 kilo.

Vi gick ut från sjukhuset och ner till Ersta Pizzeria...där åt vi lite god mat. Det hade vi bestämt Eva och jag i och med att det var första gången vi träffades. Väl tillbaka på hotellrummet tog vi fram våra datorer och pratade lite med de hemma och vi satte på tv:n. Hon var hos mig på mitt rum en bra stund på kvällen , det var skönt att ha varandra som stöd. När hon hade gått in till sig pratade jag lite med min familj via cam och kollade på OS. Sedan duschade jag noga. Senare gick jag till sängs och somnade jättegott i den jättesköna sängen. Sov faktiskt gott hela natten och vaknade till att min man ringde på mobilen och väckte mig :) Efter att jag hade duschat noga klädde jag på mig mina kläder och knackade på hos Eva. Hon var också nästan färdig och vi bestämde när vi skulle gå.

Jag skulle vara på sjukhuset vid 7.00. Vi var där i tid och jag hann sitta en kvart tills de kom och kallade in mig. Sen hände allt i faslig fart. Sköterskan informerade mig om att jag skulle ta 7 st tabletter innan operation för då behöver man inte lika mycket smärtstillande efteråt. Sen fick jag gå in i ett rum där jag fick klä på mig de fina låååånga strumporna och skjortan som man knyter bak i ryggen (det är när man är bebis och när man opereras som man använder dem med knytning bak i ryggen) och en rock i nåt pappersliknande material och tossor på fötterna. Man var verkligen jättesöt i utstyrseln ;) När jag var färdig med det fick jag plocka i det jag behövde på uppvaket om man vart kvar där över natten och i en papperskasse fick jag lägga mina kläder och slutligen fick jag låsa in papperskassen och resväskan i ett skåp. Jag passade på att sända ett sms till Affe att jag skulle opas 7.45 och då var väl klockan 7.30 ! Väl ute i korridoren igen gav jag sköterskan nyckeln till skåpet och påsen med det till uppvaket. Sen passerade jag Eva och hon skrattade åt hur jag såg ut.

Sen fick jag lägga mig på en säng och vänta på kirurgen Anders Thorell. När han kom ritade han lite på magen och frågade om jag skulle opas lite på skoj..Det jag kommer ihåg var att han gäspade hela tiden och verkade trött...Det är ju bra tänkte jag..hehe

Efter det fick jag gå bredvid sängen till operationssalen. Jag fick hjälpa sköterskan och styra sängen lite :) Väl nere vid operation fick jag hoppa upp på operationssängen, den var rätt hög och därefter lägga ner rumpan ganska långt ner..och nere vid sängen delade sig sängen i 2 delar så att man skulle kunna vrida ut benen, för att kirurgen skulle kunna stå och operera mellan mina knän. 2 sköterskor stod och spände fast mina ben och en var vid ena armen och satte ett dropp och en vid andra armen och satte ett annat dropp. Sen var det någon som puffade lite på kudden. Därefter kom kirurgen nere vid benen och frågade om allt var bra. - Jodå det är bra svarade jag. Snart kommer du få andas in lite och sen får du sova sa han. Jag andades in och sen vart jag groggy i skallen och pang så sov jag !! Godatt !!

Sen vaknade jag när de körde in min säng vid uppvaket. Och jag förvånades av att jag inte hade mer ont än jag hade. De ville ha upp mig så fort so möjligt på toa och att sitta i en fåtölj och bara den värsta yrseln hade lagt sig kunde jag sätta mig upp lite men först ringde jag Affe och dillade lite om att det var OS och Kalla vann...det var bara det att det var ju kvällen innan..hehe. Sedan skulle jag försöka gå upp lite och kissa, men jag kunde inte kissa något. När jag lagt mig i sängen igen kom de in med Eva. Det första hon frågade efter var Kaffe..hon är ju go:ér :)
Hon mådde lite illa och fick något för det. Senare fick jag reda på att jag skulle få åka till avdelningen trots att jag skulle behöva syrgas på natten. Det var skönt att få åka till avdelningen. Där kunde jag dessutom kissa ordentligt på den toan.

Senare på kvällen kom Eva också till rummet det var bra !! Hon som låg på rummet när jag kom var också trevlig.
Första dygnet fick vi enbart dricka med tesked 3 dl. Andra dygnet fick vi dricka 1 liter klar dryck och tredje dagen fick vi äta yoghurt och soppa. Det enda som fanns var vanlig yoghurt och 2%-ig och jag åt lite för fort så jag hade nog min första dumpning på sjukhuset av yoghurten.

Den tredje dagen hade vi bestämt att Alf skulle komma och hämta oss på sjukhuset. Det gjorde han och vi fick åka hem båda två. Eva fick åka vidare till Borås från Ödeshög med sin mor och morbror. Lite strul på apoteket då inte läkaren hade skrivit ut rätt medicin och inte skickat iväg del av receptet så det vart lite onödigt strul som inte hade behövt vara...Väl hemma kände man sig osäker på vad man skulle äta, man kände sig vilsen men det ger med sig när man lär sig äta. Man får ta det försiktigt med maten och kanske inte gå över för fort på fast föda utan känna sig för försiktigt.

Kram Charina