Nu börjar det närma sig min operationsdag. Det är naturligtvis så att man ser fram emot det, men man ska inte sticka under stolen med att man är lite pirrig inför uppgiften. Snart är man framme vid dagen man har väntat på i 3 år mer eller mindre.
Känns faktiskt tryggt att ha med sig en vän som också ska opereras samtidigt. Eva har jag lärt känna under en ganska lång tid om så bara på internet och via telefon men jag känner att vi ändå har "funnit" varandra som vänner väldigt väl. Jag tror man blir tighta när man ska gå genom samma sak och kan disktuera fram och tillbaka om allt mellan himmel och jord. Jag är iallafall tacksam att jag får chansen att operera mig samtidigt som henne.
Idag den 26 jan opereras Josefine, imorgon 27 jan är det Nancy´s tur och slutligen den 3 feb är det Rebeckas tur och jag önskar alla tre ett STORT lycka till <3 <3 <3 och hoppas de hör av sig så fort de "kvicknar till", man är ju ändå så att man bryr sig om dem och vill bara deras bästa att det går bra för dem.
I går var vi på elitseriehockey. Det var en för tidig födelsedagspresent till min äldsta son och han var MER än nöjd. Hans älskade MODO mötte LHC . MODO var kul att se igår. De spelade "frejdigt och ledigt" och jag kan säga att det var längesen jag såg LHC:s stjärnor i Hlavac och Hlikna vara så "bleka". De fick inget utfört. Det verkar som att LHC hade gått in för att störa Peter Forsberg så mkt som möjligt och det skulle visa sig inte vara en bra metod.Det hade nog varit bättre att de hade koncentrerat sig på sitt spel istället, för det var INTE bra.
Även kul att studera deras medgångssupportrar till fans. Deras så kallade "hat-klack" hördes endast när LHC hade gjort ett mål i första. Dessförinnan och efter att MODO hade reducerat till 1-1 och vidare till 1-4 hörde man inte deras klack alls mer än ett par enstaka gånger då de sjöng "Hata Modo" det verkar vara deras mantra. Jag blir så trött, snacka om medgångssupportrar och brist på hejjaramsor.
Jag trycker alltid på att man istället ska hejja fram sitt lag och inte bara skrika hataramsor. Även ungdomarna som stod bredvid oss på LHC:s familjeläktare ska ha en STOR känga. De stod mestadels av tiden och larva sig och skrek och tryckte, klämde på varandra och störde övriga supportrar. Våra bekanta som var med som håller på LHC hade ställt sig bredvid oss fast på andra sidan räcket men de fick snällt fövisas upp längre upp för att barnen skulle stå längst fram trots att LHC ungarna inte hade kommit ?!?!? Ska man ha en plats långt fram får man väl komma i tid eller ???
Lustig filosofi tycker jag. Vi hade åkt tidigt var där 1 tim före match för att få bra platser...och vad jag vet är det väl bara sittplatser som man kan förboka specifik plats?!? Sen är det så att jag tycker LHC:s klack lär de små LHC:arna att skrika hatramsor det är MYCKET synd tycker jag, men man formar ju sina supportrar som man vill ha dem och det har LHC gjort åt fel håll, för även när LHC spelade i samma serie som TAIF så var det fullt polispådrag...det är sorgligt...:(
Även LHC:s svar på var de ska ställa sina bortasupportar Om det kommer många var dåligt tycker jag. De har en så liten bortaklacksstå att det är löjligt. Då får resterande supportrar stå på andra sidan på LHC:s familjeläktare..??? Bra ?? NEJ ??? Anmärkningsvärt ?? JA!! De bäddar för bråk.
Nog om detta ....
Ha en bra fortsatt dag alla mina vänner, nu väntar jag bara från att höra av min kära vän som opereras, hoppas hon är pigg imorgon och kan slänga iväg ett sms så man kan lugna sig..
Kram alla därute
Charina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar