Ja nu är det ett bra tag sen jag skrev. Jag ska därför försöka att skriva några rader så att ni vet att jag lever. Jag har nu fått en tid för att komma till Ersta sjukhus men det kanske jag har berättat innan? Den dagen närmar sig med stormsteg iallafall. Nästa vecka är det dags! Det ska bli trevligt att se sjukhuset hur det ser ut och framför allt hur min läkare är. Jag har bara hört gott om han sen innan från andra patienter och det är säkert så också.
*************************************
Min vän från Borås Eva ska vara hos läkaren imorgon vid 8.45 , Eva mina tankar går till dig imorgon vid den tiden. Jag håller tummar och tår för dig ! Vi ska försöka slåss för att få operera oss samtidigt så kan vi ha nytta av varandra de dagar vi ligger på sjukhuset pga att vi är så långt hemifrån så blir det inte så överdrivet med besök utan det blir nog mest ditskjutsning och hemkörning kan jag tro.
**************************************
Tiden efter min sjukskrivning har varit turbulent kan jag lova. Jag kom tillbaka på halvtid och ungefär samtidigt flyttade vi till de nya lokalerna med jobbet. Men under tiden vi var i de gamla lokalerna vart det bestämt att vår revisorsassistent skulle komma upp och vi skulle gå igenom bokslutet. Chefen kallade därför in mig så vi skulle förbereda lite innan hon skulle komma sa han. Därinne började han kallprata lite och sen sa han: Det är väl ingen överraskning att det är lågkonjuktur och vi har ju inte permitterat mer än 1 person sen innan..Nu är det så att vi har lite svårt i företaget också och kommer behöva permittera vi också. Jag vart alldeles kallsvettig och nervös, kanske flackade jag med blicken. Förmodligen såg chefen detta och då kom ett av hans mest korkade uttryck sen jag började där: - Men det kommer inte drabba dig! Vi fortsatte prata om lite olika saker och till sist släpper han bomben: - Vi vill att du går ner till halvtid !!!!!!!!!!!!!!!! Sen kom anledningen, vår revisorsassistent skulle sköta bokföringen. Första tanken som kom då var: De är inte nöjda med mig ! Vad har jag bokfört fel? Har revisorsassistenten klagat på mitt jobb? Antagligen hade hon haft mycket tid och ro att studera hur jag gjorde i pärmen för att lägga fram en del saker som man kunde effektivisera, allt för att sälja in tjänsten hos min chef. Eller också har det blivit så dåligt resultatmässigt att de anser att de måste ha stenkoll och att revisorn känner sig tvungen att hölla tömmarna korta så att säga....jag vet inte!! Nåt fel är det iallafall.
Så där satt jag då och revisorsassistenten hade kommit in och min chef sa att hon hade minsann med sig mitt schema som hon hade tänkt sig för mig....skulle hon sätta mitt schema helt plötsligt...sen när vart hon min chef?? Jag svalde och svalde och försökte hålla tårarna borta medans de pratade om hur det skulle bli och vad hon ville ha fram för material till den dagen hon skulle komma och bokföra hela månaden på 8 timmar, samt kontrollera lite.
Efter mycket tänkande förstår jag om hon kanske kommer kunna hålla den tiden för jag gör ju allt förarbete åt henne....jag tar fram alla papprena åt henne, hon behöver i princip bara sätta in dem i en pärm och kontera och det hade jag också kunnat göra på de timmarna för det är ju förarbetet som tar tid. Det kändes som att hon ville pressa fram ett beslut, ja naturligtvis skulle jag gå färdigt min sjukskrivning men vi kunde ju börja så smått på detta....för det var väl bestämt såhär ...var ungefär frågan från hennes sida..Jag har definitivt inte bestämt mig det är stor omställning att gå ner till halva lönen sa jag !!! Ja det förstår jag sa hon med lite medömkan som jag inte trodde på så mycket.
Min tid däremot kan jag ju säga att de uppgifter hon lagt upp på mig så har hon garanterat glömt hälften, men jag kommer skriva upp allt som jag gör utöver detta det kan jag lova och när jag inte hinner så kommer jag tala om att det hinner jag inte !!
Jag satt iallafall i över 1,5 timma och svalde och höll tillbaka tårarna för att inte tjuta. Det var den mest hemska stunden i min arbetsbana.
Jag kände och känner mej till viss del sviken av min chef som jag hade MYCKET höga tankar om innan. Jag har offrat mig och tagit hem jobb, jobbat med lönerna under ledig tid fast jag inte debiterat. Men vad har jag för det??? Jo jag fick halvtid...haha det är skrattretande.
Nu har jag sansat mig lite och försökt glömma...jag blir knäpp annars. Men jag kan säga att min fina kontakt till min chef och hans snack om att han hade svårt att permittera folk och göra dem arbetslösa att han hade empati eller hur han uttryckte sig , det har fått sig en "knäck" och så fort det är något som kan uppfattas som att de pratar skit på jobbet eller att de undviker mig kommer jag må dåligt för mitt självförtroende (som var dåligt när jag hade gått arbetslös i tre år) som jag byggde upp när jag till att börja med fick jobbet, kände att jag växte när jag återigen fick jobba med bokföring osv. Det har blivit sämre...tyvärr.
Jag ringde till min chef och frågade rent ut som jag sa om de verkligen ville ha kvar mig för den jag var och det jag kunde....frågan är vad jag förväntade mig för svar...Jag menar han kunde ju inte svara -Nej vi vill inte ha dig men vi väntar ut att du ska säga upp dig.. Och sen frågade jag om det var för min sjukskrivning som jag fick gå ner till halvtid men nej det var det inte alls... men det är ju samma sak med det vad för väntade jag mig för svar???
Nog om detta. Nu har jag iallafall "smält" detta och jobbar på. Men jag har tagit kontakt med facket och jag lutar mig mot dem. Skulle de svika mig nu så vet jag inte vad som händer med mitt självförtroende. Detta var det sista jag behövde nu inför stundande operation kan jag ju säga, men med glada och goa vänner som VERKLIGEN bryr sig så hjälper det massor.
Nu var det färdigsnackat för denna gången, jag orkar inte ta i detta utan låter bara tiden gå an och tänker på livet i övrigt. Det är iallafall kul med hockey just nu. Leksands IF går det bättre för nu och jag hoppas att det kan fortsätta så.
Kram Charina
